Hysterin kring WFH-policies

Sedan pandemin tog slut så har företagsledningar kämpat med att hitta lösningar för att få folk att jobba på kontoret men ändå känna att de har friheten av att kunna jobba hemma ibland, det lite underliga är att nästan alla gör helt fel!

Man ser bolag som går tillbaka till jobb på kontor fem dagar i veckan och man ser bolag som säger att det ska vara tre dagar på kontoret men en måste vara onsdag, och allt däremellan.

Det går att förstå tänket, att jobba tillsammans och ha face-2-face-möten är ofta väldigt produktivt. Det som däremot inte är produktivt, iaf inte om man har högkvalificerad arbetskraft, är att tala om för dem hur de ska jobba för att vara produktiva, det sänder så många dåliga signaler t.o.m till de som gärna jobbar på kontoret varje dag i veckan.

Det finns de som vill vara 100% remote och det finns säkert bolag som tycker att det är OK. Deras problem är att en anställd måste stå ut något alldeles extra för att det ska vara värt att använda den istället för en frilansande utvecklare från Polen eller Nordmakedonien. Ett sånt sätt att stå ut kan vara att man pratar svenska och är svensk, men för många organisationer spelar det ingen roll.

Men om man tittar på alla de andra så tror jag att det är fel strategi att t.ex. säga att måndagar och onsdagar får man jobba hemifrån (så var det hos min förra arbetsgivare).

Varför då?

Jo, det folk uppskattar mer än allt annat brukar vara möjligheten att få livet att fungera med jobbet. Att säga att man får jobba hemifrån måndagar och onsdagar och styra resten av livet efter det ger inte den flexibiliteten eftersom resten av världen inte kommer att anpassa sig.

Om jag får en träningstid för mitt fotbollslag klockan 17:00 på en torsdag så hjälper det inte så mycket att jag får jobba hemma och slippa en timme pendling på måndagar och onsdagar.

På mitt förra jobb hade vi det just så. Om man tittar på hur det fungerade i praktiken så var det inte så att vi hade två dagar i veckan vi kunde jobba hemma. Istället var det tre dagar då det var folk på kontoret och två dagar då det var helt öde och kalendern var bekvämt tom eftersom ingen ville lägga möten på jobba-hemma-dagar. Mitt ena team följde mönstret och var nästan aldrig där måndag och onsdag, mitt andra team älskar att jobba tillsammans och är i princip alltid på kontoret. Det senare teamet hatar trots det policyn eftersom de känner att det signalerar att man inte litar på dem och deras förmåga att sköta jobbet.

Jag är kanske lite kontroversiell i min syn på det men jag tycker att om man har ett jobb med en kontorsplats så bör det vara det normala att man jobbar där. Men det bör också vara så att om man behöver jobba hemma en dag, oavsett veckodag, så kan man kolla med sin chef och sitt team om det är OK. Det är det oftast i dagens arbetsmiljö när alla har Teams, Google Meet osv. Jag hade en gång en utvecklare som köpte ett hus i Småland, för att kunna vara där lite mer så bad han om att få jobba remote var tredje vecka. Eftersom vi ändå alltid hade ett digitalt möte öppet för de som kanske jobbade hemma istället för att vara sjukskrivna med hosta och det skulle vara rätt uppenbart om han var tredje vecka bara snickrade på nya huset så var det inget problem. Det fungerade jättebra!

Jag har träffat chefer på högre nivå som är oroliga för att det skulle göra att folk jobbar hemma alltid, kanske kan det bli så för någon men då är det ju för att ansvarig chef och teamet tyckt att det funkar. Att man kan motivera och fråga om man kan få jobba hemma på torsdagar innebär ju inte automatiskt att alla andra också får göra det. Lita på era chefer! De kommer att hitta en lösning som funkar för teamet och då kommer det nästan helt säkert att fungera för företaget också.

Detsamma gäller om någon behöver gå tidigare och jobba ikapp senare. Det måste vara en fråga för ansvarig chef, där han ser om det fungerar för teamet. Att göra det till en företagspolicy där alla ska passa i samma form kommer bara att göra folk missnöjda!