Jag har alltid tyckt att kärnkraften är viktig och att tankeförbudet som mellan 1986 och 2006 gjorde det förbjudet att “utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor” var ett katastrofalt dåligt påhitt om vi någon gång vill ha effektivare, renare, säkrare och bättre kärnkraft.
Men det innebär inte att jag inte ser en poäng med att i en värld som åter behöver bli mer elektrifierad, för att komma bort från fossilberoende, ser en poäng i att också ha andra kraftslag. Vattenkraft, så klart, men även sol-el och vindkraft. De passar in på lite olika ställen.
Kärnkraft och vattenkraft
Kärnkraft och vattenkraft kommer för lång tid framåt att behöva vara basen. Det är inget snack om saken, ska vi lämna dessa behöver hela samhället byggas om från botten. I princip allt som går på el skulle behöva kopplas via lagrad el som kan laddas upp när solen lyser eller vindkraft levererar.
Solenergi
Här händer det saker, det må vara liten skala men väldigt många av de som idag köper elbil investerar också i solpaneler. Det är inte helt utan signifikans, det blir på det stora hela en otroligt stor skillnad för vårt elbehov om de som laddar sin elbil gör det med egenproducerad el (eller driver huset med motsvarande mängd egenproducerad el och laddar från nätet när solen inte lyser).
Vågkraft
Ett kraftslag i sin linda, men med stor potential i rätt kustband, är förresten vågkraft. Kolla in den här artikeln i Ny Teknik.
Vindkraft
Det började “småskaligt”, t.ex. en bonde som byggde en pinne för att generera el till sin verksamhet.
Men det är inte där vi är längre. Visst finns det massor med vindsnurror på Öland, både privata och större projekt som faktiskt kommer att göra ön lite mindre sårbar när det blir avbrott på kabeln till fastlandet. Men revolutionen runt hörnet är en annan.
Med stora vindkraftsparker till havs, längs med våra kuster finns det enorma mängder el att producera. Vi pratar storleksordningen mer än vår idag samlade kärnkraft. De som har någon slags sjuklig vurm för kärnkraft på det sätt att allt annat upplevs som konkurrens brukar hävda “men när det inte blåser då?”. Om de någonsin lämnat marken skulle de dock veta att det på 300 meters höjd över havet, ute till havs, ytterst sällan är vindstilla. Så här såg SE3 ut i kväll på 300 meters höjd (1000ft).
Som ni kan se ovan är det rätt stor skillnad på det som står på land och det som är ute till havs. Och då är den landbaserade vindkraften sällan på 300m så skillnaden är ännu större.
Vi har redan idag så mycket vindkraft att vi nettoexporterar el större delen av året, men då ska vi komma ihåg att vår elförbrukning väntas tredubblas inom bara kanske 10-15 år.
Men vindkraften är ju inte planerbar?
Nej, i jämförelse med ett kärnkraftverk som i idealfallet generar el året runt 24h om dygnet så är inte vindkraft planerbar. Det kan sluta blåsa, även på 300m höjd. Men det behöver inte vara ett problem, och en del av det går att hantera.
Om vi börjar med hanterbarheten. Det är ingalunda en lätt nöt att knäcka. I början pratades det mycket om att generera vätgas, som sedan kunde brännas för att göra elektricitet. Det är absolut en möjlighet eftersom det går att producera ohemula mängder vind-el, men i processen “tillverka vätgas” – “göra el av vätgas” förlorar man ungefär 70%. Det är inte optimalt, däremot fungerar det rätt bra i de fall när vätgasen inte behöver generera el utan kan användas som bränsle för smältugnar eller fordonsflotta.
Men det finns andra sätt. Det smidigaste, där det är möjligt, är att para tekniken med vattenkraft. Ett relativt litet vattenkraftverk kan bygga reservoar när elen produceras av vind och producera el när vinden inte levererar.
Batterier är såklart också en teoretisk möjlighet men de är dyra och inte nödvändigtvis miljövänliga att tillverka. Men det finns andra sätt.
Pumpkraft (länk) kommer mer och mer, i Sverige främst tack vare vore gamla gruvindustri där man kan låta vind-el pumpa upp vatten till högre nivå när el produceras och sen använda det vattnet för vattenkraftproduktion när det inte blåser.
En annan intressant teknik som inte är här än men kan bli något är “sandbatterier“. I artikel pratar de om 8MW vilket är knappt hälften av vad ett pumpkraftverk i uppländsk gruva skulle klara.
OK, det var lite om lagring. Men du sa att det inte behöver vara ett problem?
Precis! För att om vind- och sol-el till stor del är extraproduktion och kärnkraft och vattenkraft står för bastillförseln, då kan den produktionen vara den som bestämmer om det är billigt eller inte att ladda sin elbil, om min elintensiva industri får ett lågt eller högt pris (de flesta kommer att köra oavsett men det ofta lägre priset kommer att ta ner snittet och göra dem lönsamma) men också, i de fall statliga Vattenfall är ägare, ge oss bra exportmöjligheter. Något som inte bara ger sköna pengar till statskassan utan även hjälper till att avveckla kol- och gas-kraft i Norra EU.
Så vad är problemet?
Företrädare för framförallt M och KD har drabbats av något som brukar kallas “kärnkraftstourrete”. Jag ogillar ordet då Tourettes är något helt annat, men principen är den här:
Alla problem med klimatet, energiförsörjning och Gud vet vad har en lösning —Fler kärnkraftsverk.
Det är lite oklart vem som ska bygga dessa, men de ska bli fler.
Anledningen till att de verkar se allt annat som hot är att mängden vindkraft så sent som idag gjorde att vi, för en kort stund, hade ett negativt elpris. För att det ska löna sig att bygga kärnkraft måste elpriset vara högt.
Vad de helt verkar bortse från är att även med fullt utbyggd kärnkraft så finns det en uppenbar risk att elpriset blir så lågt att kärnkraftverken inte längre är lönsamma.