Vänsterpartiet med ny ledare

Idag valdes så Mehrnoosh “Nooshi” Dadgostar in som ordförande i Vänsterpartiet när företrädaren slutar för att leva i Vietnam.

Foto: http://politik.in2pic.com/ 2015

Nooshi är på intet sätt ett oprövat kort. Hon har varit partiets vice ordförande sedan 2018 och har suttit i riksdagen sedan 2014.

Det är dock ändå ett tufft läge. Jonas Sjöstedt är den som stått i rampljuset och i princip tagit all press (har ni noterat hur Ulla Andersson liksom försvann efter förra valet?).

När nu Jonas Sjöstedt lämnar med en laddad pistol mot gamla samarbetspartnern, kommer Nooshi att klara det ansvaret? Jag tror att hon riskerar att sänka V fullständigt om hon gör minsta misstag, inte nödvändigtvis på egna meriter utan för att hon kommer att möta en helt sjukt hård bevakning av allt hon gör och (tyvärr) ifrågasättas extra mycket för att hon är kvinna

Detta samtidigt som hennes absolut största utmaningar ligger i att:

  • Göra Vänsterpartiet mer intressant för LO-medlemmar, just nu är de nummer fyra efter S, SD och M (!).
  • Visa att de kan vara en del av ett regeringsunderlag efter nästa val (red. anm. att spräcka regeringen kan påverka det).
  • Växa lokalt. V må vara ett riksdagsparti men i de flesta kommuner och regioner är de obetydliga.

Jag är absolut inte en av hennes väljare men önskar henne ändå lycka till. Jag tycker det är skamligt att SD har så stor del av LO-väljarna, bara att gå på LO:s linje hjälper nog inte eftersom de som röstar på SD till stor del gått livets hårda skola och därför inte riktigt förstår den politik som V har när det gäller feminism, invandring och annat där SD står för motsatsen.

Kanske kan ett starkt LO-vänligt Vänsterparti få LO att vänstra (no pun intended) med V jämte sin partner-relation med S. Sen kan SD-väljarna fundera på om de tror mer på Åkessons linje om att allt löser sig om vi skickar hem invandrare och slutar ta in nya eller om det kan vara så att det betyder mer att någon kämpar för deras sak.

Men då måste man sluta göra gemensam sak med SD för kortsiktiga vinster. Det är kanske inte helt OK att citera Marcus Wallenberg i en text om Vänsterpartiet men en sådan kortsiktig vinst kan lätt bli “som att kissa i byxorna, det värmer gott i början men sedan blir det obehagligt”.