Efter vad som kändes som svenska historiens längsta försök att bilda regering slöts efter förra valet det sk Januariavtalet.
I korthet gick det ut på att S fick behålla regeringsmakten under förutsättning att de genomförde 73 punkter som C och L tyckte var väldigt viktiga. På detta sätt kunde man undvika att Sverigedemokraterna fick någon som helst utpressningsmakt över en minoritetsregering, något de både varit tydliga med att de tänker använda och också visat att de är beredda att göra.
Jag, och många med mig, var inte helt övertygade om att det långsiktigt är en bra väg med underliga avtal (som egentligen inte är ett avtal) och överenskommelser (likt decemberöverenskommelsen) för att hindra SD (och V) från inflytande. Jag är personligen rätt övertygad om att bara de får chansen så skulle de diskvalificera sig själva och visa väljarna att populism nästan alltid kommer från de som ser enkla lösningar på problem de inte har kompetens att förstå.
Men C och L gjorde med januariavtalet något väldigt mycket större!
När regeringen Reinfeldt tillträdde med Anders Borg som finansminister 2006 såg man ett litet men väldigt öppet fönster att ändra saker som skulle göra väldigt ont att ändra tillbaka. Man införde jobbskatteavdrag som gav mer pengar i plånboken till alla med förvärvsinkomst, man ersatte fastighetsskatten med en avgift som för stora delar av landets fastighetsinnehavare gav tusenlappar mer kvar i plånboken. Reformerna är fortfarande där och inte ens en högskatteälskare som Magdalena Andersson skulle våga föreslå att de rullas tillbaka då hennes egna väljare skulle förlora tusenlappar i månaden.
Jag skulle vilja påstå att C och L med januariavtalet fixat mycket av det som Reinfeldt och Borg inte vågade fixa eftersom det skulle sätta dem i en sits där S med lätthet kunde angripa dem med klassisk retorik mot högern.
Nu har istället S tvingats genomföra det själva, för att få regera. Det är inga småsaker, en del saker är ekonomiskt små (värnskatten är t.ex. mest symbolisk och ger inte mycket pengar) men de kommer att bli svåra att rulla tillbaka.
Några exempel:
- Bättre villkor för företag. Arbetsgivaravgiften sänks, rutavdraget breddas till fler tjänster.
- Vinster i välfärden tillåts. Inget arbete görs för att begränsa vinster för privata företag i välfärden. Det ska säkerställas att alla aktörer i välfärden, oavsett driftform, har likvärdiga villkor.
- Sänkt skatt på arbete och grön skatteväxling. Värnskatten tas bort 2020
Alla sådant som ingen socialdemokratisk regering någonsin skulle våga driva själva (även om de inte heller ville ha något förbud för vinster i välfärden) men också rätt radikala saker för miljö och landsbygd:
- Förbud att sälja nya bensin- och dieselbilar 2030. Laddinfrastruktur byggs ut. Investeringar i biogas.
- Bottentrålning i fisket ska minska i känsliga områden. Utrotningshotade arter ska skyddas.
- Göra det enklare och mer lönsamt att investera i solceller och vindkraft för eget bruk.
- 95 procent av alla hushåll och företag ska ha tillgång till bredband 2020 och alla ska ha stabila digitala tjänster år 2023.
Den sista punkten visade sig vara bättre än man kunde föreställa sig. Under våren 2020, pga Covid-19, ställde stora delar av landet om till att arbeta hemifrån. Vi är inte riktigt i mål än men jag kommer att åka från Stockholm och jobba från min svärmors ställe på Öland i slutet på oktober och det funkar lika bra då vi har blivit fiberanslutna trots att det är väldigt svårt att motivera fiberdragning till en by med kanske 10 bofasta. Bra för mig, men om Covid-19 resulterat i att det framöver kommer att vara mycket lättare för många yrkesgrupper att arbeta på distans kan det leda till ett betydande uppsving för landsortskommuner som idag är avfolkade stora delar av året. Bara en så basal grej som att ha en lokal affär kan påverkas av om tio IT-konsulter och andra tjänstemän kan jobba “från landet” halva året och när det faktiskt blir tekniskt möjligt att bosätta sig där man inte har pendlingsavstånd till en storstadsregion så tror jag många kommer att se hur de kan växla upp sitt liv.
Oavsett utgången i nästa val så tror jag att det kommer att bli väldigt svårt att backa från alla de reformer januariavtalet innebar. Skulle man lyckas få till ett nytt motsvarande avtal där man låter Stefan Löfven gå ännu längre och kanske också påbörja arbetet som enligt 73-punktersprogramnet lyder “Omfattande skattereform genomförs” så kan vi snart ha ett väldig attraktivt land att bedriva företagsamhet i och det är det är en så otroligt mycket bättre väg framåt då det innebär en ökning av skattebasen och jag inte bara en ökning av skatteuttaget från en minskande skattebas.